Benjamin åker hem till föräldragården till sin nittioåriga mamma Anna i Småland. De sitter vid hennes matbord och går under några dagar igenom det manus Benjamin har skrivit, ett bokmanus som innefattar båda deras liv. Vi får följa med Anna sedan ungdomstiden där hon möter Benjamins pappa, livet på gården och födelsen av sina nio barn och fram till idag. Familjen får under åren vara med om mycket svårigheter, förlust och sorg. När Benjamin, som är det yngsta barnet i familjen, bara är tre år blir han svårt sjuk i cancer och efter en svår sjukdomstid blir han mirakulöst frisk. Trots att han nu är en vuxen man och att han har stora ärr på magen efter sina operationer har Benjamin svårt att riktigt förstå vad han varit med om.

Under en stor del av sitt liv har han upplevt att hans sjukdom och tillfrisknande i sig blivit en identitet. Familjen är troende kristna men Benjamin har med tiden haft svårt att ta detta till sig och vill veta vad som verkligen hände. Genomläsningen av manuset blir en bearbetning för de båda samtidigt som det för Benjamin är ett sökande efter svar, tro och identitet.

Det är ett mycket finstämt möte mellan mor och son. Det är ovanligt att läsa en så fin dialog mellan en medelålders man och en åldrad mamma. Det är inte mängden ord utan den skörhet och den gemensamma respekt de har för varandra som berör. Det kommer upp mycket tankar och känslor av skuld och sorg men också mycket kärlek och en djupare förståelse för varandra. Det är fint hur de efter alla år kan närma sig varandra och tala om vad de gått igenom i livet.