”Det finns en skog
som jag kallar för min
Jag har en önskan att denna skog
någon gång ska kalla mig för sin ”
  Maria Wine

Jag har alltid strävat efter att bo nära naturen, nära skogen. Mina nästan dagliga skogspromenader är dyrbara pärlor i återhämtningsprocess efter en stressig dag. Där i skogens tystnad, bland träden som majestätiskt sträcker ut sina kronor över mig, finner jag lugn och ro. Jag är ett med naturen, jag hör till, jag lever.

I en indianberättelse sägs det att allt levande på jorden kommunicerar med varandra, ”att varje grässtrå, varje blomma, varje litet dun av en fågel, berg och floder, allt är genomvävt av Den Store Andes gåtfulla livskraft”. Även människan har den Stora Andens livskraft inom sig. Den hjälper oss att leva, skapa och glädjas över att finnas till. Av naturens alla skapelser är det  träden som är mäktigast. De fungerar som förmedlare mellan den yttersta livskraften och vårt vardagsliv. Vi är så vana att ha träden runt omkring oss, att vi sällan vi förundras över deras existens.

Trädens hemliga liv

Skogvaktaren Peter Wohllebens bok "Trädens hemliga liv" har under hösten kommit ut i en svensk översättning. Författaren tar oss ut på ett magiskt äventyr in i skogens och trädens fördolda liv. Han menar att träden kommunicerar med varandra och att de både har känslor och minnen.

Ett exempel han skriver om är girafferna på Afrikas savanner som älskar att beta av akacieträden. För att skydda sig mot angrepp från dem laddar träden giftiga ämnen i sina blad. Samtidigt sänder de ut etylengas som varnar omgivningen.

Att träden har ett känsloliv och förmågan att kommunicera, är kanske inget nytt. Många myter och sagor är fyllda av berättelser om besjälade och talande träd, men idag kan det enligt Peter Wohlleben bevisas vetenskapligt.

Från mitt vardagsrumsfönster ser jag ett gammalt pilträd. Det har stått där i ur och skur i många årtionden. Det väcker min nyfiket. Många gånger har jag funderat över hur gammalt det är, och vad det har varit med om. Vilka människor har de sett komma och gå? Miljön runt trädet är i ständigt förändring, men trädet står kvar på samma plats. Känner det sig ensamt? Vill det hellre tillhöra något större? Ett samhälle. Skogen?

Skogen 

I dagens samhälle finns det inte så många skogar kvar med ostörda ekosystem. Många skogar sköts kommersiellt, för att ge maximal avkastning på kort tid. Träden står i raka led och avverkas innan de uppnått hög ålder. I södra och mellersta Sverige finns nästan inte längre några naturliga skogar kvar. Enligt författaren Wohlleben känner vi oss bättre till mods i en åldrad blandskog än i granplantager. Han menar att vi omedvetet uppfattar den oro som träden i granplantagen kommunicerar till varandra, liksom lyckan som genomsyrar den gamla skogen. Av flera anledningar är det fel att så många av oss får allt längre avstånd till skogen. En promenad i skogen ger oss lindring och vi känner en samhörighet med naturen. Som avslutning, citerar jag fortsättningen på Maria Wines dikt Skogslängtan. 

Det svävar en helig tystnad över denna skog
Det finns ett djup samförstånd mellan
det växande livet och det eviga orörliga
Det är så tyst
att jag kan höra trädkronorna viska
och stenarna nynna
Varje gång jag går ensam i denna skog
grips jag av längtan att få uppgå i den
som en sten eller träd

Tipsat av Violetta Rokka, bibliotekarie Örebro stadsbibliotek