Yuugo Hachiken bestämmer sig för att flytta från storstaden Sapporo till ett lantbruksgymnasium med internat mitt ute i ingenstans. Tillräckligt långt bort så han inte behöver åka hem. Det börjar bra, redan på introduktionen hamnar han vilse efter att ha jagat efter en kalv som smet ut från en av skolans lador.

Kalven hittar han, men inte tillbaka. Och plötsligt i mörkret uppenbarar sig en mörk skepnad med lysande ögon - är det en av apokalypsens fyra ryttare som har kommit för att hämta honom!? Eh, nej så klart inte. Det är Mikage, som lånat en häst från ridklubben. Hon hjälper honom att hitta tillbaka till skolan igen.

Den här mangan handlar om hur Yuugo försöker anpassa sig till sitt nya liv och hur han försöker förstå vad det innebär att hålla på med lantbruk. Han är själv en bra student och siktar på att bli bästa elev på hela skolan. Det borde ju vara en enkel match här ute på landet. De andra i klassen lär väl inte vara några genier direkt?

Problemet är bara att han är den enda eleven som inte kommer från familjer som sysslar med jordbruk i någon form. För var dag får han mer och mer respekt för både sina lärare och klasskompisar och trivs bättre och bättre. 

Yuugos största problem är egentligen att han till skillnad från alla andra i sin klass inte har några som helst framtidsplaner. När de andra glatt berättar om vad de ska göra efter skolan (ta över familjegården, starta hönseri) så blir han tyst och ganska ledsen. 

Vad har han gett sig in på egentligen?