Johan von Schreeb är en av tre läkare som 1993 startade den svenska sektionen av Läkare utan gränser. Här delar han med sig av resor och upplevelser som han och hans fru Susanne, båda läkare, gjort.

Han går rakt på sak när han beskriver hur det är att arbeta i katastrofdrabbade områden. Hur han inom loppet av sekunder måste fatta beslut om vilken människa som har störst chans att överleva och därmed få hjälp. Han beskriver hetsen och det omättliga behovet och hur det är att arbeta som på löpande band i timmar i sträck utan att få tillräckligt med sömn.

Resor

Von Schreeb berättar om resor och upplevelser från Haiti, Afghanistan, Rwanda, Sierra Leone och Kambodja, men också om bildandet av Läkare utan gränser i Sverige.

Han återkommer ständigt till nödvändigheten i att lägga ifrån sig sitt eget kontrollbehov. Till exempel när de tvingas förlita sig på Mujahddingegerillan när han åker in i Afghanistan för att illegalt ta sig femtio mil till sjukhuset in i det krigsdrabbade landet, något de vet kan kosta dem livet. Eller som i öknen när de är på väg från sjukhuset tillbaka till Pakistan och vattnet tar slut.

Han har en berättarstil som drar läsaren nära. Det är naket och ärligt när han beskriver våndan i att fatta beslutet att lämna tryggheten och ge sig ut på uppdrag med livet som insats. Han berättar hur den sexuella lusten mellan honom och hans fru Susanne försvinner under pressen av det ständiga hotet från bombningarna runt omkring dem . Han beskriver arbetet med amputationer, varbölder och hur han lärt sig sy ihop tarmar. Det känns intimt, rått och äkta.

Johan von Schreeb är numera docent och leder Kunskapscentrum för internationell katastrofmedicin på Karolinska Institutet.