Idioten
Förra sommaren beslutade jag mig för att ge mig i kast med ett av litteraturhistoriens mesta klassiska verk. Idioten - Dostojevskijs mastodontverk om den alltigenom gode Furst Myskjin.
Furst Myskjin återvänder till St. Petersburg efter att ha vårdats på ett sjukhem i Schweiz. Han har en fin titel men inga pengar. När han söker upp sina släktingar så tror dessa omedelbart att det är pengar han är ute efter och behandlar honom föraktfullt. Fursten är en främmande fågel i det förrevolutionära Ryssland där korruption, skandaler och intriger härskar. Han är oförmögen att förställa sig och är alltid ärlig. Hans beteende påverkar omgivningen och sätter igång händelsekedjor som inte går att stoppa.
Två kvinnor förälskar sig i Myskjin och han i dem; Nastasia Filippovna, en skönhet med otaliga kärleksaffärer och hennes raka motsats Aglaja, familjeflickan med ett rent hjärta – eller är det kanske tvärt om? Kring dessa tre kretsar handlingen som drivs mot det ofrånkomliga tragiska slutet. Erotik, farsartad situationer och tragedi på samma gång. När så Myskjin ärver en stor summa pengar förändras spelplanen totalt.
Personporträtten är som alltid hos Dostojevskij fantastiska och varje individ beskrivs med både sina goda och dåliga sidor. Långa, långa berättelser nästan som små noveller inuti berättelsen. Det ställer stora krav på läsaren att ha tålamod tills författaren återvänder till ramberättelsen. Ryska namn kan också vara svåra, ofta har man flera namn och smeknamn som kan vara kniviga att hålla reda på.
Livet som levdes av den ryska noblessen i tiden före revolutionen innehåller både misär och lyx sida vid sida. Ett samhälle med gigantiska klasskillnader. Fursten blir med sin godhet och sin naivitet både omtyckt och föraktad. Innerst inne beundrar många honom och anförtror honom gärna sina tankar med utåt så skrattar man och kallar honom för ”en narr”. En av världslitteraturens mest oförglömliga karaktärer
Jag kan inte sluta tänka på denne Furst Myskjin. Handlade han rätt? Var det godhet? Eller bara självgodhet? Är någon människa genuint god? Och är det bra? Klassiker som denna stannar kvar i sinnet och gör intryck på ett sätt som förströelselitteratur aldrig gör. De rotar i de stora frågorna som människor alltid brottats med, frågeställningar som sysselsätter tanken långt efter att boken är slut.
Kort sagt - Läs klassiker!