I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
En självupplevd, stark berättelse om Tom som förlorar sin älskade flickvän Karin och blir ensam kvar med den stora sorgen och ett nyfött barn.
Födelse
Tom och Karin väntar sitt första barn. Plötsligt blir Karin allvarligt sjuk och måste föras till sjukhus. Barnet tas ut med kejsarsnitt och Tom springer som i en mardröm mellan Karin på intensivvårdsavdelningen och neonatal, avdelningen för spädbarn där Livia ligger.
Död
När Karin ligger på sjukhuset bestämmer sig Tom för att skriva ner allt som händer för att kunna berätta för Karin när hon vaknar upp. Det är de anteckningarna som boken bygger på.
Känslan jag får när jag läser är att Tom fortfarande befinner sig i ett chocktillstånd när han skriver boken. Han beskriver Karins sjukdom sakligt och nästintill kliniskt, hur hon behandlas och hur det ser ut på sjukhuset. Sina egna känslor nämner han knappt med ett ord, trots det ofattbara som han går igenom. Det känns som att han skriver för att överhuvudtaget kunna överleva. Fastän Karin kämpar hårt klarar hon sig inte igenom sjukdomen utan dör i akut leukemi.
I boken berättar Tom hur det var när han och Karin träffade varandra, kärleken var inte självklar mellan dem. Men medan man läser förstår man hur den sakta växte fram. Tom skildrar också hur hans barndom var, med en pappa som var alkoholiserad sportjournalist. Några månader efter Karins död drabbas Tom av ytterligare smärtsam sorg. Hans pappa går bort.
Liv
Men det finns egentligen inget val för Tom. Han sörjer naturligtvis, men han måste fortsätta att leva så gott han bara kan. För Livias skull. Berättelsen om Toms liv berör mig djupt. Det är en bok som jag kommer att komma ihåg och vill rekommendera. Läs den för att påminna dig om hur skört livet kan vara och hur viktigt det är att ta till vara varje ögonblick i livet!