Romanen handlar om tre ensamma människor som alla bor i samma trappuppgång i ett hus på Söder i Stockholm. Det är skådespelerskan Elisabeth, som har dragit sig undan från omvärlden efter en stor livsbesvikelse. Hon är djupt deprimerad. 

I huset bor också Elias, en ung man med svår dyslexi, som har lärt sig att uttrycka sig genom att teckna serier. Grannen och gentlemannen Otto är i 70-årsåldern, före detta antikvariatsägare och änkling sen några år tillbaka. Han ägnar sin tid åt att läsa, laga mat och grubbla över sitt tidigare kärlekslösa äktenskap och livets mening. 

Av en tillfällighet kommer plötsligt dessa tre personer sakta men säkert varandra närmare. De hittar gemensamma beröringspunkter och trots att de är olika som individer känner de att litteraturen, konsten och musiken binder dem samman på ett förunderligt vis.

Samtal om livet

Det är en fin berättelse som har en sorgsen ton men som ändå inger hopp om kärlek och att livsglädjen kan komma till en när man minst anar det. Hela historien lägger sig som mjuk bomull runt mitt hjärta.

Jag tycker om Linda Olssons sätt att skriva, språket är vackert och nästintill poetiskt. Hon formulerar många kloka ord genom sina huvudpersoner som samtalar om livet. Den här boken bör läsas långsamt eller kan till och med läsas om. För att påminna om, att trots stora besvikelser eller svårigheter så fortsätter livet. Ett steg i taget.