En gud i spillror

Detta är en roman som lyfter fram en av andra världskrigets alla förlorade berättelser. Det är också en bok om familjeband, relationer och det onämnbara. Handlingen tar sin början på 30-talet och sträcker sig in i vår tid.

Från idyll till en värld i ruiner

Vi möter Teddy, bokens huvudperson, när han är en ung pojke. Familjen – mamma, pappa och fyra barn bor i ett hus på den engelska landsbygden. De lever ett gott liv men inte i överdåd.  De har sitt hus, sin trädgård och sitt hembiträde. I grannhuset bor Nancy tillsammans med sin familj. Teddy och Nancy bestämmer sig redan som barn för att gifta sig och så blir det också. Vid andra världskrigets utbrott är Teddy en ung man, han väljer att ta värvning inom brittiska flygvapnet – RAF. De fasor Teddy är med om som flygare klarar han inte prata med någon om, inte ens Nancy.  Efter kriget måste Teddy lära sig leva det liv han aldrig trodde han skulle få. Han och Nancy får en dotter, Viola och så småningom blir Teddy morfar till Bertie och Sunny.

Såriga relationer med humor och värme

Bortsett från de mycket gripande skildringarna av de brittiska flygraiderna över Tyskland, är romanens övriga teman på intet sätt unika - romaner om familjer och relationer finns det gott om. Det som gör denna bok till något alldeles extra är hur författaren rör sig mellan de olika skeendena. Förutom att romanen börjar och slutar i Teddys barndom böljar handlingen fritt genom tiden och med många snabba kast. Som läsare får jag ganska tidigt aningar om vad som hänt de olika personerna, varför deras relationer ser ut som de gör, men det är först mot slutet som jag får en större helhet och kanske en större förståelse för personernas beteenden.  Berättelsen blir ett tidsdokument över ett samhälle i förändring - från mellankrigstid med hembiträden över 60-talets hippiekultur till 2000-talets åldringsvård. I sak är det ingen uppmuntrande läsning, tillvaron har ”en Gud i spillror” men boken är skriven med mycket värme och humor blandad med stort allvar.

Målgrupp:

Taggar (nyckelord):

Tipsat av: Ann-Kristin Olsson Flodin den 12 februari 2016