Den unga flickan Erin, som har irländsk bakgrund, bor med sin mamma och lillebror Jamie. När fabriksjobbet med beredning av ull tar slut för Erin får hon söka nytt jobb. Vid cirka 16 års ålder får Erin plats i prästgården hos familjen Brontë i England. Erin får arbeta i hushållet där de skrivande systrarna Anne, Charlotte och Emily bor. Det är Erin som är bokens berättare.

Emily och Erin

Emily, som är tyst och lugn, tycker om att vara lite för sig själv och hon är den av systrarna som Erin lär känna bäst. Erin får ibland följa med Emily och hundarna ut i det omgivande hedlandskapet. Systrarna i familjen har alla börjat skriva böcker, men Emily har många strängar på sin lyra. Att måla, spela piano, skriva och fantisera fångar Emilys intresse och hon lär ut en del av detta till Erin.

Längtan hem till mamma och lillebror Jamie blir tidvis ganska stor för Erin - särskilt då hon vet att dessa lever fattigt under ganska tuffa förhållanden. Erin bistår familjen därhemma med pengar och hjälp under sina korta hembesök. Emily och Erin har båda olika bakgrund och levnadsvillkor, men kommer ändå varandra allt närmare genom samtal, utflykter i naturen, målandet och skrivandet. De möts i konsten och berättandet. En dag får så Erin lov att måla ett porträtt av Emily.

Målande och poetiskt

Emilys porträtt är en i dubbel bemärkelse målande bok med mycket tankar, känslor, livsfrågor och dramatiska händelser, men ändå alltid ett närvarande lugn. Berättelsen är mycket poetiskt och vackert nedtecknad av Margareta Lindholm. Personbeskrivningarna och miljöskildringarna är tilltalande med ett fint och välvårdat språk. Närvarokänslan i boken är mycket stark. Det är verkligen en fin upplevelse att läsa denna rörande roman och få möta Erin och Emily.