Så har jag nyss lagt ifrån mig denna historiska roman där jag fått följa en kvinna som återfinns i historieböckernas marginaler. Ramberättelsen utspelar sig under januari 1649, då den 89 år gamla Constantia, drottningen av Tiveden kallad, ligger för döden. På dödsbädden håller hon ett bitvis förvirrat samtal med de två män som betytt mest för henne och som båda är döda sedan länge – fadern Erik XIV och maken Henry Franckelyn. Genom dessa samtal och tillbakablickar ur hennes liv får vi veta en hel del om hovlivet under 1600-talets Sverige.

Constantia är dotter till Erik XIV men är inte prinsessa. Hennes mamma fick tre barn med den då varande kronprinsen, men de gifte sig aldrig. Hon var s.k. frilla. Dock fick Constantia växa upp med den kungliga familjen och levde ett priviligierat liv.  Som 1,5-åring skildes Constantia från sin mamma och hennes nya hem blev Nyköpingshus, slottet där Eriks XIV bror Hertig Karl bodde. Constantias uppgift blev att ta hand om sin yngre kusin Katarina. Som trettonåring fick hon träffa sin pappa för sista gången.

Som läsare får man följa de turbulenta händelser som utspelar sig i kungahuset under Constantias levnadstid. Författaren blandar historiska fakta med egna påhitt. I ett efterord redogör hon för vilka händelser i hennes berättelse som inte är belagda i historieböckerna. Det märks att Christina Wahldén, som skrivit många nutida ungdomsböcker och även samhällsinriktade lättlästa böcker för nysvenskar, genom att skildra historisk tid ändå vill lyfta fram samtidens situation för kvinnor och för personer med invandrarbakgrund. Wahldén lyckas med sin historiska skildring av 1600-talet belysa att en del frågor är universella.

Språket flyter lätt och Christina Wahldén bygger upp berättelsen på ett skickligt sätt. Det är en spännande, intressant och lättläst bok som för tankarna till Anna Sparres historiska porträtt av kvinnor i kungahuset.