Den frågan tror jag författaren ställer sig i denna bok. Men hon har också ett annat syfte med den. Hon vill lyfta fram hur samhället tidigare behandlade dem som då kallades sinnesslöa. Hon tar Vipeholms sjukhus i Lund som exempel och det är en mycket otrevlig verklighet hon skildrar.

Ramberättelsen

Boken utspelar sig under fyra-fem dagar i nutid. Märit är på väg hem från en fantastisk resa i Indien, där hon träffat sitt barn och sitt barnbarn. På vägen ska hon stanna till i Norrköping och fira sin 70-årsdag tillsammans med sin tvillingbror. Broderns fru Kajsa är Märits barndomsvän, som hon dock glidit mer och mer ifrån. På impuls hoppar hon av tåget i Lund och minns sin tid som student där. Hon bestämmer sig också för att gå till kyrkogården där hennes storebror är begravd. Märit för en inre dialog med Den Andra, en röst som ofta driver saker och ting till sin spets. Hon är själv övertygad om att Den Andra är hennes tvillingsyster, som dog vid födseln och som flyttat in i hennes huvud.

Uppväxt under 60-talet i svenska folkhemmet

Vi får i tillbakablickar till 60-talet, då huvudpersonen tog studenten, och lär känna Märit och hennes familj. Hon älskade sin ”sinnesslöa” men konstnärlige storebror Lars men tvillingbrodern Jonas fick hon aldrig någon bra relation till. I hemmet fanns också morföräldrarna, som ständigt grälade. Mamman älskade Lars och vårdade honom i hemmet. Familjen drabbades hårt när mamman dog. De kunde inte längre ta hand om Lars. Han skickades bort.

Studentliv i Lund

Märit fick så småningom veta att han skickats till Vipeholm och när hon började studera till läkare i Lund besökte hon honom vid ett enda tillfälle. Personalen hade bundit honom vid sängen och han verkade inte känna igen henne. Det blev inga fler besök. Sedan hände en sak i läkarutbildningen som gjorde att hon hastigt lämnade den och bestämde sig för en annan framtid. Hon reste till Stockholm för att hälsa på Kajsa, som studerade till socionom där.

Händelse med dödlig utgång

De reser hem till Norrköping för att fira jul och för att berätta för familjen. Då möts de av de ständigt gnabbande och elaka morföräldrarna. Denna dag är Kajsa och Märit med om en händelse med dödlig utgång och som aldrig reds ut ordentligt. Den hemska sanningen kommer aldrig fram och de båda flickorna lever sina vuxna liv utan att tala ut om den. Vid 70-årskalaset vill Märit prata med Kajsa om händelsen men det blir tydligt att de har helt olika syn på hur man bäst hanterar sådana traumatiska händelser.

Författare med sinne för familjehemligheter

Majgull Axelsson är en av Sveriges mest uppskattade nutida författare. Hon lyfter ofta aktuella ämnen och genom att skildra en tidsepok genom en persons upplevelser får vi en psykologisk beskrivning över konsekvenserna. Författarens föregående bok ”Jag heter inte Miriam” skildrar en romsk kvinnas upplevelser i koncentrationsläger under andra världskriget. Även den boken lyfter dilemmat med att gömma undan livslånga familjehemligheter.