Den här boken handlar om Nino. När hennes mamma och pappa ska skiljas, flyttar hon och mamman in i ett gammalt hus. Mäklaren säger att det är ett dödsbo. Och på sätt och vis visar det sig att mäklaren har rätt. Redan första natten hör Nino barnröster som sjunger, nästan som inifrån väggarna. Och om dagarna är träden utanför fulla av kajor som då och då pickar ilsket mot fönstret. En osynlig dörr i vardagsrummet leder Nino och hennes granne rakt in i ett mysterium som handlar om husets förflutna.

Det här är en spännande och kuslig bok – en riktig bladvändare. Efter att ha läst den var jag ensam hemma en kväll. Plötsligt, utanför mitt fönster, lyfte en massa fåglar från ett träd och flög kraxande över himlen. Jag kände hur håret reste sig på armarna. Det är den här bokens fel. Och just därför är den också så bra.