Många har rymt från olika ungdomsvårdsanstalter runt om i Tyskland och tagit sig till Berlin, andra är utslängda från hemmet, kanske av föräldrar som inte vill ha med dem att göra, eller kanske pga. sjukdom och dödsfall. Pojkarna söker sig till varandra och försöker överleva i vardagen. Genom snatterier, tiggeri, prostitution och annan småkriminell verksamhet. De sluter ett förbund och kallar sig Blodsbröder. Det betyder också stark lojalitet till gänget och att dela med sig av byten och information.

Det är en mörk tid i hela Europa, som inte kommit på fötter efter första världskriget. 1929 sker den stora börskraschen i USA vilket påverkar hela världsekonomin.  Fattigdom, arbetslöshet och social misär följer i kraschens spår. I Tyskland breder främlingsfientligheten och judehatet ut sig, och nazismen med Adolf Hitler i spetsen får allt större acceptans bland befolkningen.

Men detta sker långt ifrån Blodsbröderna, vars enda livsuppgift är att överleva dagen. Att få ett mål mat i magen, någonstans att sova i natten och att till varje pris hålla sig undan polisen och de sociala myndigheterna. Gängsolidariteten är stark, men det finns också en hierarki där man blir hårt bestraffad av ledarfigurerna om man inte följer deras order. Två av pojkarna - Willi och Ludvig - börjar tvivla på tillvaron i gänget när alla blir beordrade att råna kunder i stadens varuhus. Det är vanliga, fattiga människor med lite pengar i plånboken som blir bestulna, och Willi och Ludvig vill inte bidra till ännu mer misär. De har en idé om hur de tillsammans ska kunna tjäna ihop till livets dräglighet på ett hederligt sätt och börjar omsätta detta i praktiken. Det innebär splittring i gänget och de två pojkarna måste fly.

Boken är oerhörd drabbande och har ett otroligt berättarflyt. Miljöskildringen är levande. Läsaren dras med på Berlins bakgator, sjaskiga ölkrogar, skjul att sova i för natten och på flykt undan myndigheterna. Mitt i eländet finns också humoristiska inslag som lättar upp den tunga bördan som varje gängmedlem bär på.

Författaren Ernst Haffner var helt okänd, men arbetade som journalist och socialarbetare i Berlin. Det är den enda romanen han gav ut, och om hans fortsatta liv vet man inget. Död i krigets följder, eller försvunnen – det finns inga dokument bevarade om vad som hänt honom.

Boken kom ut i Tyskland 1932 och fick många läsare. Den svartlistades av myndigheterna redan året därpå och brändes på nazisternas bokbål som en av alla ”antityska” böcker som skulle förbjudas.

2013 gavs den ut i Tyskland igen och rönte stor uppmärksamhet. Många paralleller kan dras till vår tid av människor på flykt och i hemlöshet och kriminalitet. Hela boken andas humanism och ömsinthet för människorna som lever i en omänsklig tid.

2015 kom den ut i Sverige på det lilla förlaget Lind&co, utan större uppmärksamhet. Själv upptäckte jag boken av en slump i bibliotekets hyllor. Jag blev väldigt fängslad av berättelsen och kan starkt rekommendera boken.